Tänkte jag skulle berätta om mitt val av utbildning,högskola och vägen dit.

När jag var sju år gammal sa ja för första gången att jag ville bli dagisfröken när jag blir stor.  Detta intresse höll i sig under min uppväxt och jag praktiserade första gången på en förskola när jag gick i 6:an. Jag tyckte att det var jätteroligt och det kändes redan då som ett yrke som jag skulle vilja utbilda mig till. Jag har alltid varit målinriktad och ambitös när det gäller skolan. På högstadiet valde jag att göra min prao i en blomsterbutik. Att arbeta med blommor var också något som verkade mycket roligt. Mitt gymnasieval blev barn och fritidsprogrammt, eftersom jag ville arbeta med människor.

Efter gymnasiet började jag studera på högskolan och läser nu femte termin på högskolan i Trollhättan. Den lärarutbildning jag går ger kompetens från förskola, f-klass, fritidshem och upp till tredje klass. Min speciella kompetens är grundskolans tidigaste år. Att läsa på högskolan är något speciellt. För att klara av livet som student får man ägna mycket av sin fritid till att läsa kurslitteratur och till att skriva uppsatser. Ibland vill man bara ge upp, men sen så när man väl har klarat en kurs så känns allt bra igen. Man utvecklas mycket som människa och kommer i kontakt med akademiska ord som man aldrig tidigare har förstått vad de betyder.

Varför jag valde högskolan i Trollhättan beror på att det är den högskola som ligger närmast där jag bor. Valet av högskola för många tror ja beror på vilken livssituation man befinner sig i. Har man familj så väljer man oftast sin närliggande högskola men är man ung och singel väljer man kanske en skola längre bort för att träffa mycket nytt folk. Jag går på Sveriges senaste nybyggda skola, så den har mycket fina lokaler. Den enda nackdelen är att studentlivet är ganska trist!! Om man är ute efter mycket fest och håll igång ska man nog välja städer som t.ex. Uppsala, Halmstad, Göteborg, Boråd och Karlstad osv. Beroende på vart man bor i landet.

Om jag är nöjd med min utbildning?
Både ja och nej. Utbildningen är 3 och 1/2 år och vi läser tillsammans med förskolelärare, fritidspedagoger och stundvis gymnasielärare. Jag och mina kurskamrater tycker att det läggs för stort fokus på att vi ska kunna skriva vetenskaplia texter. Visst vi skall kunna skriva bra formulerade texter, men jag har i alla fall inte tänkt att bli forskare.Under utbildninges gång ägnas en termin åt den svenska och matematik som jag ska undervisa på lågstadiet. Det tycker vi är för lite. Det borde vara mer praktik. Det är trots allt ute i verksamheten som man lär sig. Verkligheten stämmer långt ifrån de teorier som det står om i böckerna. Det vi läser om handlar mycket om etik och moral och om hur vi ska bemöta barn och föräldrar. Om hållbar utveckling ( miljön), hälsofrämjande pedagogik, estetik och naturkunskap mm. Nu under termin fem läser jag min specialisering och läser då kurser inom förskola och specialpedagogik. Specialpedagogik är ett mycket intressant ämne och som vi diskuterar mycket om på föreläsningar. Skolan skall vara en plats för alla barn. Det är ett nyckelbegrepp inom utbildningen. Inom utbildningen över lag är det mycket studiegruppsarbet där vi får ämnen att diskutera och problematisera. Vi har haft få tentor, vi har i stället mer arbeten som lämnas in. Tillskillnad från t.ex. sjuksköterskeutbildningen finns det mer rätt och fel där. De måste få alla rätt på sin läkemedelstenta medan inom lärarutbilningen handlar det mer om diskusioner. Visst finns det rätt och fel här också men kanske inte lika mycket om man jämför arbetet som sjuksköterska.

Hoppas att du Carolina har fått en inblick i hur en lärarutbilning kan se ut!
Om det är något specifikt du vill veta så är det bara att fråga.
Kram Veronica